Gruvan

Begynnelsen

 

Ingen vet bestämt när man började bryta mineraler i Ytterby. Kanske var det redan på 1600-talet som de första lassen med kvarts fraktades iväg med båt eller släde till glas- och järnbruken i Uppland. De första säkra bevisen på gruvans existens är dock daterade till år 1756 då ett mineralprov skickades till Bergskollegiet för analys.

 

Ytterby gruva var vid den tiden bara en i mängden av små skärgårdsgruvor. Det unika med Ytterby var att den bergart som bröts här, pegmatiten, var ovanligt grovkristallin vilket gjorde det relativt enkelt att separera och anrika dess främsta beståndsdelar, kvarts och fältspat. Det är dock först runt år 1790 som man förutom kvartsen även börjar ta tillvara fältspaten (främst röd mikrolin). Denna kom sedan att brytas här under drygt 140 år, en unikt lång period för en fältspatstäkt!

 

Vad användes då dessa mineraler till?

•Kvartsen var oumbärlig som slaggbildare i järnbrukens smälta, men även vid framställningen av glasmassa.

•Fältspaten var även den nödvändig inom både glas- och keramisk industri såsom flussmedel.

 

Men mest blev fältspaten känd som den viktigaste beståndsdelen i flintgods och fältspatporslin som hade börjat framställas i Meissen på 1720-talet och som därmed kunde konkurrera både i pris och kvalitet med det dyrare kinesiska porslinet. Ytterbys fältspat hade dessutom en låg järnhalt som gav ett riktigt vitt porslin.

 

Gruvan kom därmed tidigt att ägas både av Gustavsberg och Rörstrands porslinsbruk, och därför finns det föremål härrörande från Ytterby i många svenska hushåll ännu i våra dagar!

 

Upptäckarna

 

År 1787 tar sig artilleriofficeren Carl Axel Arrhenius till Ytterby för att undersöka möjligheterna att anlägga en befästning på denna strategiskt viktiga plats vid Stockholms inlopp.

Arrhenius, som studerat kemi och mineralogi, uppmärksammar en tung svart sten bland all kvarts och fältspat. I hopp om att ha funnit Volfram tar han med sig stenen och visar den för sin vän bergmästaren Bengt Geijer. De enas om att det handlar om ett nytt okänt mineral, och upptäckten publiceras i en tysk kemisk tidskrift där mineralet döps till Ytterit.

 

Den tunga stenen fångade även den finske kemiprofessorn Johan Gadolins intresse. Denne publicerar år 1794 en diger analys med titeln Undersökning af en svart tung stenart ifrån Ytterby stenbrott i Roslagen.

I stenen hade han förutom kiseloxid och järn även funnit stora mängder (38%) av en tidigare okänd oxid, en ytterjord som han döpte till Yttrium.

Själva mineralet ändrar nu namn till Gadolinit.

 

I och med denna upptäckt öppnas dörren för en makalös 100-årig period där mestadels svenska kemister med hjälp av alltmer förfinade analysmetoder lyckas isolera och identifiera sju grundämnen ur denna oxid, varav fyra kommer att namnges utifrån gruvans namn: Yttrium (Y), Ytterbium (Yb), Erbium (Er), Terbium (Tb) samt Skandium (Sc), Holmium (Ho) och Tulium (Tm). Dessutom identifierades ännu ett grundämne, Tantal (Ta), ur ett i Ytterby funnet nytt mineral: Yttrotantaliten.

 

Totalt kommer svenska forskare under 1800-talet att identifiera 23 av de ca 92 stabila grundämnen som bildar det periodiska systemet! Detta rubriceras ofta som det svenska kemiundret, och den plats som mer än andra symboliserar detta är Ytterby gruva.

Därför pekar också den amerikanska materialorganisationen ASM international år 1989 ut Ytterby gruva som ett Historical landmark väl värt att uppmärksamma!

 

De sällsynta jordartsmetallerna

 

Länge fanns det ingen användning för de nyupptäckta RE-metallerna (RE=rare element) och därmed förekom heller ingen kommersiell utvinning av dem. Det är först i slutet av 1800-talet som österrikaren Carl Auer lyckas förbättra dåtidens gaslampor med hjälp av glödstrumpor framställda av RE-metaller.

Sedan dess har otaliga högspecialiserade tillämpningar tagits fram och metallerna används numera till exempel inom halvledartekniken, som färgämnen i glasyr, som skyddande filter i mikrovågsugnar, i batterier och som komponenter i legeringar.

Antagligen har Du ytterbiumfluorid i Dina tandfyllningar!

1987 gick Nobelpriset i Kemi till utvecklarna av supraledartekniken där en yttriumoxid visade sig vara supraledande vid höga temperaturer.

 

Någon utvinning av RE-metaller har dock aldrig förekommit i Ytterby.

Fram till och med omkring 1950 stod Indien och Brasilien för den övervägande delen av all produktion av dessa, innan Sydafrika övertog denna roll. Mellan 1960 och 1980 var det från Kalifornien som större delen av alla sällsynta jordartsmetaller hade sitt ursprung varefter Kina kom att svara för större delen av all produktion. Kina har sedan dess haft den dominerande rollen utan någon som helst konkurrens, och svarar i dagsläget för mellan 95 och 97 procent av den globala produktionen.

Jordartsmetallernas strategiska betydelse blev tydlig år 2010 när Kina, som påtryckning i en gränsdragningskonflikt, blockerade exporten av metallerna till Japan.

 

I Sverige planeras gruvbrytning i Norra Kärr nära Gränna där världens fjärde största fyndighet beräknas finnas.

 

RE-metallerna är inte så sällsynta som deras namn låter antyda. De är till exempel vida mer vanliga i jordskorpan än både guld och silver. Däremot är de tekniskt mycket svåra att utvinna då de återfinns i relativt låga koncentrationer. Det är även därför som miljöproblemen vid anrikningen bedöms som svåra.

 

Storhet, fall och renässans!

 

Gruvdriften i Ytterby påverkades föga av alla upptäckter i forskarvärlden. Brytningen fortsatte med dåtidens enkla metoder. I början användes tillmakning, där man eldade på berget som sedan begöts med kylande vatten. Under 1800-talet brukades krut, och slutligen dynamit på 1870-talet. Då efterfrågan på mineralerna ständigt ökade, kompletterades dagbrottet på 1860-talet med ett djupt schakt som kom att nå 170m ned under marken. Schaktet lutade 60 grader i västnordvästlig-riktning.

Produktionen nådde sin topp kring sekelskiftet 1900 i samband med att Rörstrand även hade påbörjat en framgångsrik tillverkning av tekniskt porslin till den gryende elindustrin, samt av sanitetsporslin. Gruvan sysselsatte då som mest 47 resaröbor.

Detta blev dock början till slutet för gruvan. Fältspaten började sina, samtidigt som Rörstrands porslinsbruk fick växtvärk. Området kring Karlbergs slott i Stockholm hade blivit för trångt och slutligen flyttades verksamheten år 1926 till Göteborg. Därför avyttrade Rörstrand Ytterby gruva som lämnades över till gruvfogden Carl Axel Jansson som pensionsförsäkring. Denne arrenderade ut gruvdriften, varphögarna gicks igenom en sista gång innan gruvan slutligen lades ned år 1933.

 

En ny era påbörjades år 1953 när gruvan byggdes om till att bli ett drivmedelsförråd i Försvarets tjänst. Det gamla schaktet täpptes igen med en 15m tjock förslutning, och en 500m lång tunnel sprängdes för att förbinda schaktet med en lastkaj på Resarös östra sida som skulle kunna ta emot djupgående tankfartyg. Det 53.000 m3 stora schaktet var därmed redo att fyllas med flygbränsle. Bränslet låg på en vattenkudde vars nivå kunde anpassas i djupled. Verksamheten pågick till 1978 då det uppdagades kemiska förändringar i bränslet pga lagringen. Därför raffinerades flygbränslet om och schaktet fick istället lagra tåligare diesel.

1995 tömdes slutligen anläggningen och en 20-årig saneringsperiod vidtog som nu har kommit till sitt slut.

Ytterby gruva vilar åter en törnrosasömn!

 

Eric Thorslund

Källor:Ytterby gruva - kultur- och industrihistorisk dokumentation (Knutsson/Leek 2012)

Ytterby fältspatbrott (Nordenskjöld 1905)