Brytningen skedde med dåtidens enkla metoder. I början användes tillmakning, där man eldade på berget som då blev sprött. Under 1800-talet brukades krut, och slutligen dynamit på 1870-talet. Då efterfrågan på mineralerna ständigt ökade, kompletterades dagbrottet på 1860-talet med ett djupt schakt som kom att nå 170m ned under marken. Schaktet lutade 60 grader i västnordvästlig-riktning.

Produktionen nådde sin topp kring sekelskiftet 1900 i samband med att Rörstrand även hade påbörjat en framgångsrik tillverkning av tekniskt porslin till den gryende elindustrin, samt av sanitetsporslin. Gruvan sysselsatte då som mest 47 resaröbor.

Ytterby fältspatgruva ca 1910
Ytterby fältspatgruva ca 1910. Foto: Lennart Halling

Detta blev dock början till slutet för gruvan. Fältspaten började sina, samtidigt som Rörstrands porslinsbruk fick växtvärk. Området kring Karlbergs slott i Stockholm hade blivit för trångt och slutligen flyttades verksamheten år 1926 till Göteborg. Därför avyttrade Rörstrand Ytterby gruva som lämnades över till gruvfogden Carl Axel Jansson som pensionsförsäkring. Denne arrenderade ut gruvdriften, varphögarna gicks igenom en sista gång innan gruvan slutligen lades ned år 1933.

En ny era påbörjades år 1953 när gruvan byggdes om till att bli ett drivmedelsförråd i Försvarets tjänst. Det gamla schaktet täpptes igen med en 15m tjock förslutning, och en 500m lång tunnel sprängdes för att förbinda schaktet. Mer om detta kan du läsa under våra sidor om Ytterby Gruva och Kalla Kriget.