År 1787 tar sig artilleriofficeren Carl Axel Arrhenius till Ytterby för att undersöka möjligheterna att anlägga en befästning på denna strategiskt viktiga plats vid Stockholms inlopp.
Arrhenius, som studerat kemi och mineralogi, uppmärksammar en tung svart sten bland all kvarts och fältspat. I hopp om att ha funnit Volfram tar han med sig stenen och visar den för sin vän bergmästaren Bengt Geijer. De enas om att det handlar om ett nytt okänt mineral, och upptäckten publiceras i en tysk kemisk tidskrift där mineralet döps till Ytterit.
Den tunga stenen fångade också den finlandssvenske kemiprofessorn Johan Gadolins intresse. Denne publicerar år 1794 en diger analys med titeln Undersökning av en tung svart sten ifrån Ytterby stenbrott i Roslagen.
I stenen hade han förutom kiseloxid och järn även funnit stora mängder (38%) av en tidigare okänd oxid, en ytterjord som han döper till Yttrium.
Själva mineralet byter nu namn till Gadolinit.
I och med denna upptäckt öppnas dörren för en makalös 100-årig period där mestadels svenska kemister med hjälp av alltmer förfinade analysmetoder lyckas isolera och identifiera åtta grundämnen ur denna oxid. Fyra av dem kommer att namnges utifrån gruvans namn: Yttrium (Y), Ytterbium (Yb), Erbium (Er) och Terbium (Tb). De flesta övriga grundämnen namnges också utifrån närområdet: Skandium (Sc – lat. skandinavien), Holmium (Ho – lat. Stockholm), Tulium (Tm – från det romerska Thule, skandinavien) och Tantal (Ta – från mineralet yttrotantalit).
Totalt kommer svenska forskare att under 1800-talet identifiera 23 av de ca 92 naturligt förekommande grundämnen som finns i det periodiska systemet. Detta rubriceras ofta som det svenska kemiundret, och den plats som mer än andra symboliserar detta är Ytterby gruva!
Därför utser år 1989 den Amerikanska materialorganisationen ASM international, och år 2019 det europeiska kemistsamfundet Ytterby gruva som ett Historical landmark, en omistlig del av vårt världsarv!